Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Den förbittrade fadern såg på honom.
— Vilken gång i ordningen har du lovat mig
detsamma? — frågade han hånande.
Sonen sänkte huvudet. Han vågade icke svara fadern.
— Du skall dö! — upprepade polismästaren, på vars
panna stodo stora svettdroppar. Den gamle mannens
nerver hade genom de senaste tilldragelserna blivit till den
grad överretade, att han förlorat förmågan av lugn
besinning. Han såg i sin son en vanärad, en överbevisad
förbrytare och denna olycka berövade honom förståndet. Om
Dimitri låg i graven, så kunde ingen människa anklaga
honom, så var för alltid avlägsnad faran att en dag se honom
med bundna händer mellan tvänne kosacker förd till
fängelset — denna tanke undanträngdes hos fadern.
— Du är dömd och jag skall själv verkställa domen
över dig.
— En far — döda sin son?
— Det finns här varken fader eller son utan endast
förbrytaren och lagens representant! — Följ mig!
Den unge mannen svarade icke ett ord. Det liv, i
vilket hans lättsinne försatt honom, det tröstlösa liv, han förde
bland samhällets utskum, hade redan för länge sedan blivit
honom en börda, han vågade icke, nedtryckt av sitt dåliga
samvete, att trotsa sin fars bestämda befallning, men hans
ben sviktade under honom och han var så blek, som om
döden redan vidrört honom med sin kalla hand.
— Måste det ske? — mumlade han, då polismästaren
stannade vid en tjock trädstam.
— Oundvikligen, då du själv föredrager det strängare
straffet framför det mildare. Eller lovar du mig att uppsöka
närmaste vaktpost och...
— Aldrig, aldrig, så sant Gud lever!
— Välan, lämna mig då din livgördel.
— Varför det?
— För att binda fast dig. Det sker med alla dömda.
— Men med mig år det onödigt. Detta oväntade möte
med dig har förstört mina sista förhoppningar, så att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
