Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
kastat mig till marken under dina fötter. Jag vill dö—
frukta ej, att jag skall fly, min far!
— Del är detsamma — fängslandet är en
förödmjukelse, som du måste tåla.
Dimitri löste livgördeln och lämnade den åt sin far.
— Gör det fort, — sade han med osäker stämma. —
Förlåt mig, innan jag dör, fader!
Polismästaren fastband med skälvande hand sin son
vid trädet, så att denne nu stod värnlös framför honom.
— När du är död, Dimitri, och du därigenom
försonat dina fel, då skall allting varda dig förlåtet. O — alltså
måste jag på detta ställe med mina egna händer gräva din
grav — mitt förstfödda, mitt mest älskade barns grav. O,
Dimitri, Dimitri, om jag blott förstått att behandla dig med
stränghet, då du ännu var ett oskyldigt barn! Nu är det
för sent — ack, vem skulle ha kunnat ana det vid din födelse!
— Dimitri, försona dig i tankarna med din olyckliga moder,
befall din själ åt den allsmäktiges förbarmande. Bed, mitt
barn, bed!
Kallsvett pärlade på polismästarens panna. I detta
ögonblick trädde dock domaren i honom tillbaka för fadern.
— Bed! — upprepade han med kvävd stämma.
Sonen slöt ögonen.
— Jag dör ångrande, — viskade han. — Hälsa moder
och syster, min far — det är bäst så!
Jermak ställde sig på tre stegs avstånd, därpå höjde
han pistolen och siktade på sonens hjärta. Den fruktansvärda
scenen belystes av de blodröda lågorna ur den brinnande
skogen och av sprakandet i de halvtorra grenarna.
Polismästaren lade fingret på trycket, men i samma
ögonblick vacklade han och sjönk baklänges till jorden,
i det vapnet föll ur hans hand. Han blev liggande som
död på snön.
— Fader — ropade Dimitri ångestfullt. — Fader!
Polismästaren svarade icke, hade ej ens hört
ångestropet från sin sons läppar. Hans skakade, överretade ner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
