Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
knäböjde bredvid den nyss begravne för att så mycket som
möjligt lyfta upp hans huvud och genom frottering få
blodet i omlopp.
— Det föreföll mig, som om han andats! — utbrast
den unga flickan plötsligt.
— Mig också! — Få se, om vi ej rädda honom!
De barmhärtiga samariternas bemödanden fortsattes
ända till dess alla tecken till återvändande liv blevo
synliga. Hjärtat började klappa och en suck skiljde de
färglösa läpparna.
— Gud vare lovad! — utbrast Emma. — O, mina
vänner, vilken lycka! Gud har skänkt oss tillfälle till en god
gärning, det är ett tecken till hans nåd, hans förlåtelse.
Nu är det er förlåtet, vad ni måste göra för att befria ier
från vår förföljare. Ett liv är räddat i stället för det andra,
som utsläcktes. Förtröstan, Herman! Vad som nu hänt oss
är en god varsel för vårt företag!
Stora tårar runnö över hennes kinder, under det hon
ivrigt frotterade den begravnes panna. Otto hade
emellertid undanröjt varje snökorn och Herman lutade geväret
mot ett träd för att bättre kunna se. Med förenade krafter
lyfte de nu upp den förolyckades kropp ur den tillämnade
graven och lade den på snön.
Ett rop av överraskning hördes först från Bochners
läppar och därpå instämde de andra — de trodde sig i
första ögonblicket vara offer för en synvilla.
— Polismästaren! Polismästaren!
Herr Bochner sprang omkring som en vansinnig, han
snyftade och log, han klappade händer och dansade. Nu
var en centnertyngd tagen från hans själ, han behövde
icke mera om natten spritta upp ur sömnen och med
bultande pulsar, badande i svett, skrika i dödsångest:
klippblocket, klippblocket, det kommer och träffar mitt huvud,
det slår ihjäl mig!
Gud vare prisad, Jermak levde, det gräsliga minnet
sönderföll till ett intet, nu var han befriad från ett hjärnspöke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
