Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
— Men jag är sårad!
— Vi skola vårda er på det sorgfälligaste.
— I synnerhet jag, — sade Bochner. — Den saken
förstår jag i grund och botten.
Polismästaren överfor honom med en iskall, föraktlig
blick. Inför hans obevekligt stränga åsikter föreföllo
honom flyktingen och hans medhjälpare som avskyvärda
miss-dådare och högförrädare, ehuru med en viss skillnad dem
emellan. För honom var Herman en politisk, men Bochner
en helt vanlig förbrytare.
— Ni? — sade han, ryckande på axlarna, — ni, en
danslärare, en person, som fabricerar konstgjort vin och
säljer damhattar!
— Ja, just jag, min bäste herr polismästare från
Ja-kutsk! Hav godheten att lämna mig er arm till behandling.
— Dröj ett ögonblick, — bad Herman. — Äger ni inga
vapen, herr Jermak?
— Jag hade ett gevär och två pistoler, — svarade
polismästaren rysande, i det han blickade bortåt det träd,
där hans son nyss stått fängslad. Kanske ha de blivit mig
frånstulna?
I detsamma kom Otto fram och bar på skuldran den
räddades gevär och i gördeln hans pistoler.
— Det här hittade jag därborta, — sade han.
Jermak smekte vänligt med sin darrande hand gossens
kinder. — Jag tackar dig, mitt barn, — sade den olycklige
mannen, — de där båda pistolerna får du behålla.
Gossens ansikte glödde av glädje. — Verkligen, —
stammade han, — verkligen? Ack, det var en vacker gåva!
Polismästaren vände bort blicken. Med dessa vapen
hade han velat träffa sitt eget barns hjärta.
Herman bemäktigade sig geväret.
— För ögonblicket kunna vi icke lämna er detta vapen,
herr Jermak, men den dag kommer, hoppas jag, då jag ber
er återtaga det och tänka på oss i vänskap. Jag hoppas,
som sagt, det. — Men nu måste vi fortsätta resan.
— Ni avväpnar mig alltså, herr Brandt?
Flykten ur Sibirien. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
