- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
117

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Strid med vargar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

tältstängerna att le som den stele, i sin
ämbetsmannavär-dighet svårt sårade Jermak.

Dennes ansikte förblev kallt och obevekligt och även
då herr Bochner förband hans sår, lät han detta ske utan
att sätta sig däremot, men även utan ett enda ord av
tacksamhet.

Däremot vände han sig till Herman och frågade i
hövlig ton, huru länge man ämnade stanna här.

— Vi skola hoppas, endast en kort tid, — svarade
Herman, — ungefär fyra eller fem dagar. Vi vänta på en
infödd, som vi skickat till Zaschinersk för att där köpa
oss två med renar förspända narter (slädar).

— Och det säger ni åt mig! — utbrast polismästaren.

— Det ser i sanning ut, som om ni ville göra mig till er
förtrogne och delaktig i edra — — —

— Flyktplaner! — fullbordade Herman meningen. —
Varför icke, herr Jermak? Det kan ju icke skada!
Dessutom försäkrar mig er tadellösa rättskaffenshet om den
fullkomligaste diskretion, icke sant? Vad som anförtros åt
människan, det låtsar ämbetsmannen naturligtvis icke om.

Jermak växlade färg. — Är ni så säker på det? —
frågade han för att hava något att säga.

— Fullkomligt! — log Herman.

På wienarens läppar spelade ett litet elakt,
triumferande leende, som den hederlige mannen icke kunde undertrycka.

1 Min vän gör rätt i att hysa ett dylikt förtroende till er,

— sade han. — Ni vet, att utan vår mellankomst er kropp
nu skulle ligga bredvid den andra, som vi funno på
olycksplatsen.

Nu svarade Jermak för första gången.

— Ja, — sade han, — jag vet det. Och nu ansen I
mig bunden med tacksamhetens starka band, eller hur?

Herman skyndade att byta om samtalsämne.

— Av det skäl, som jag nämnde, måste vi ännu några
dagar kvarstanna i denna trakt, här, där skog nyss stod
och där Tekel lämnade oss. Kan ni för övrigt förstå, herr
Jermak, på vad vis denna skogsbrand uppstått?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free