Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. I Ostrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
I Östrogen.
Tidigt andra morgonen fortsattes resan, fortfarande i
östlig riktning, varvid Herman förlitade sig icke blott på
vägvisarens lokalkännedom utan även frågade till råds en
liten kompass, en leksak, som hängde vid hans urkedja.
Alla kartor och instrumenter hade skogsbranden
uppslukat, alla med så stor noggrannhet utarbetade förslag och
planer. Nu fick man hjälpa sig, så gott man kunde.
Så mycket var åtminstone säkert, att flyktingarna
ansågo sin-sak vida förhoppningsfullare nu, sedan Tekel visat
sig trogen; de styrde med större själslugn ut i den
gråmulna morgongryningen. Bakom de sista ansträngningarna
vinkade ju förlossning, ro. Då de en gång lyckligt och väl
anlänt till Amerika, hade de deporterade ju återvunnit
lyckan, likberättigande med andra fria och nöjda människor.
Och likväl skulle först nu de svåraste prövningarna
återstå dem.
Kölden hade nu längre fram på dagen uppnått trettio
grader. Man kunde knappt uthärda den, om man ej
oupphörligt höll ansikte och händer skyddade, den försvårade
andedräkten och kom ögonen att tåras, men modet i våra
vänners hjärtan kunde den ej förlama. Det efterlängtade
målet vinkade nu närmare — i de fria tsjuktsjernas land
var det ryska området överskridet och därmed faran av
förföljande i det närmaste avlägsnad.
För flyktingarnas blickar utbredde sig en omätlig slätt,
av den rådande skymningen inhöljd i obestämda skuggor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
