Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. I Ostrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
— Min vän, den ärevördige pater Quirin, hade alla sina
legimitationspapper på sig, — fortfor han, — men en
sällsam, ja förskräcklig händelse berövade honom dem. Vi
funno den ålderstigne, värnlöse mannen i werchojanska
bergen, inbegripen i kamp med en björn, och räddade
honom endast med knapp nöd ur dennes klor. Därvid gick
plånboken förlorad i den djupa snön — vi märkte det först,
då natten redan inbrutit. Morgonen därpå låg snön flera
fot hög. Är det icke, som jag säger, vördige fader?
Jermak hörde endast påminnelsen om den stund, då
han utan Hermans mellankomst ofelbart skulle hava varit
hemfallen åt döden, och han förmådde icke nu uppträda
som angivare.
— Så är det, — bekräftade han, — dessa herrar
räddade mig ur en björns öppna gap.
— Pater Quirin har varit sjuk sedan dess, — tillade
Herman, — han fick ett svårt sår i striden.
— Såå? — Ja, öppet sagt, denna historia förefaller mig
så osannolik, att jag än så länge icke kan sätta tro till den.
Jag nödgas att tillsvidare kvarhålla er här och genast
avsända två kurirer, den ene till polismästaren i Jakutsk,
den andre till befälhavaren i Nischnej-Kolymsk. Bekräfta
dessa herrar det, som ni nu berättat, så står ingenting
vidare i vägen för eder resa.
Herman kände sig som träffad av blixten; han såg,
att Emma ansträngde sig för att ej falla i vanmakt och
bemödade sig att till det yttre förbliva lugn.
— Som ni vill, — sade han. — Skulle emellertid herr
Tumanoff, min farbror, dö utan att återse sina barn, så —
— Har ni ingen skuld däri, ja.
— Hör på, — sade han; — vi hava begivit oss i väg
med åsidosättande av alla bekvämligheter, endast för att
komma något fortare till Nischnej-Kolymsk och nu
uppehåller ni oss endast på den grund, att vi hava en tillfällig
likhet med några rymda straffångar, men jag hoppas dock,
att den berömda sibiriska gästvänskapen åtminstone utövas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
