Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Tvenne tsarens tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
— Vad tar du dig för, slyngel, — utbrast han häftigt.
— Vet ni, vem jag är, karlar? Ett ord av mig kan kosta
er livet!
Ardalion skrattade honom mitt i ansiktet.
— Ut med ordet, gamle pappa, — skrek han. — Vad
är du då för gott, he?
Upprörd över det han såg, var Jermak nu fullt besluten
att till varje pris återföra kosackerna till deras plikt.
— Vem jag är? — utbrast han. — Polismästaren i
Jakutsk!
Han trodde, att dessa ord skulle verka som ett åskslag,
men han bedrog sig.
— Ja — såå! — lallade Ardalion. — Nå, då mår du
inte illa!
Och han gav den ursinnige ämbetsmannen ett duktigt
slag på skuldran. — Polis är ett fult ord — tillade han
leende. — Jag tål icke polisen, den förbjuder folk att
dricka.
Nikolaus hotade med knuten näve.
- Jag vill vara en hund, om icke prästen här redan
har lämnat hela sitt förstånd kvar på bottnen av flaskanj!
— skrek han med rusig munterhet.
— Ni skall dyrt få plikta för er oförskämdhet, lita
på det! ...
— Det kommer av dåligt ölsinne! Se icke så arg ut,
min gode man — sjung med, hör du!
— Tror du kanske, att du blir fördömd för den saken,
fromma själ?
— Tala alls icke till honom! — sade den andre. —
Låt honom brumma bäst han vill, det är hans egen värsta
skada!
— Herr Brandt — röt polismästaren, utom sig av
vrede — tillåter ni, att man förolämpar mig i er närvaro,!
Herman blev icke alls förskräckt, då han så
oförmodat höyde sig tilltalas med sitt verkliga namn; kosackerna
voro i sådant tillstånd, att de icke längre förstodo någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
