- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
158

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Bochner som trollkarl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

Modern vinkade åt männen. — Kom icke så nära —
sade hon — ni för så mycket köld med er i edra kläder.

— Vad fattas ditt barn? — frågade wienaren.

— Jakutkvinnan grät. — Ogropono-Dschiganskoj! —
svarade hon.

— Ah — på det viset!

Herr Bochner visste, vad de båda orden skulle betyda.

Denna fruktade kvinna var en häxa, men visade sig
för de omisstänksamma människorna i en förnäm dams
gestalt och ville överallt bemötas med den största
underdånighet. Om någon motsatte sig hennes vilja eller gjorde
narr av hennes härsklystnad, bragte hon olycka in i
huset och förföljde den skyldige, ända till dess han var
fullkomligt tillintetgjord, icke blott i sin vanliga mänskliga
gestalt, utan även som katt, korp eller sjöfågel. Hon kunde
befalla stormen begrava sina motståndares fartyg i djupet,
hon kunde sända vansinne och död. Dessutom ägde hon
förmågan att förbliva evigt ung och skön.

Då hon skenbart avled som åttioårig kvinna, förblev
hon i själva verket naturligtvis fullkomligt oskadd, och
kvarlevde sedan i Sibirien för att plåga människorna,
visserligen osynlig, men överallt närvarande, överallt
bemödande sig om att göra ont.

Ogropono-Dschiganskoj var fruktad som den onde
själv.

Då den gamla kvinnan uttalade det förskräckliga
namnet, angrep krampen åter den sjuka flickan. Hon vred
sig i de svåraste smärtor och snyftade högljutt.

— Stackars barn! — mumlade de båda kvinnorna. —
Fördömda häxa!

Herr Bochner kastade en menande blick på sina
kamrater. — Vänta bara — kunde tydligt läsas i hans
intelligenta ögon — jag har en plan!

Han kastade isynnerhet de mest kärliga blickar på den
inkokta fisken.

- Varför är det gästabud hos er i dag? — frågade
han kvinnorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free