Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Bochner som trollkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Thekitteln ångade, de goda rätterna smakade
förträffligt och rumsvärmen smekte dem behagligt. Den sjuka
flickan sov lugnt på bänken, under det hennes mors gäster
med mat och dryck styrkte sig för fortsatt resa.
Herr Bochner, trollkarlen, utvecklade en verklig
vargaptit och beklagade blott en sak, att salt fullkomligt felades
vid rätterna.
Det var tre dagar, sedan flyktingarna befriat sig från
kosackbevakningen, och under denna tid hade de icke
smakat något varmt.
Under det de förtärde det rykande theet, vände sig
vägvisaren till Herman. — Och hundarna, herre?
— Ja, för all del, det är så sant! — Bochner, vet
ni råd?
Den gamla j akutkvinnan log. — Vi hava kokt fisk för
våra hundar, men som Metek icke kommer i dag kunna
edra djur få den.
Chort erhöll befallning att taga en stor kittel från
spiseln och bära ut den. Några minuter senare visade hundarnas
tjut och skällande, vilken belåtenhet de kände.
Vad Trogen beträffar, gick han vid bordet från den
ene till den andre och fick så många goda matbitar, ’att
han snart icke visste, vilka han skulle föredraga.
Jermak var den ende, som nästan icke åt något joch
som icke med ett ord bidrog till samtalet.
Den beklagansvärde mannen grubblade redan på en ny
plan. Varje minut kunde Metek, ulusen, återvända från
sin jakt — då skulle han, jakutstammens överhuvud, lämna
honom tillräckligt manskap att återföra flyktingarna till
Ja-kutsk. Han måste göra det, så vida han icke ville utsätta
sig för lagens straff.
Jermak lyssnade. Närmade sig icke några infödde,
hördes icke hundskall, bjällerklang?
Han visste icke, att den modige gamle ulusen för länge
sedan låg begraven under det vita snötäcket, han drömde
sig i besittning av det länge väntade räddningsmedlet och
spann allt längre tankarnas tråd.
Flykten ur Sibirien. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
