- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
163

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Bochner som trollkarl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

De kände till denna förskräckliga storm, som, i
likhet med Saharas samum, bryter fram, plötsligt och
förintande, och de sågo på varandra för att rådgöra om, huru
man i denna ödemark bäst skulle kunna möta det hotande
angreppet eller åtminstone försvaga dess styrka.

— Det snöar åtminstone icke — suckade wienaren.

Tekel skakade på huvudet. — Men slätterna, tundrorna

och kullsluttningarna ligga fulla med lös snö — det är
lika illa!

— Ja, det är sant. Men med Guds hjälp skola vi nog
reda oss även ur denna fara.

Herman lutade sig oroligt ur sin släde emot den
erfarnare vännen. — Har ni redan förut varit med om en
sådan här purga, herr Bochner?

— I städerna och byarna flera gånger, men — så här
ute i ödemarken aldrig. Vi komma att få en het pers,
så mycket kan jag säga!

Herman kvävde, under idet släden ilade fram genom
töcknet, en suck av hemlig fruktan. — Vilka
försiktighetsmått kunna vi använda, herr Bochner? — frågade han.

— Endast ett — svarade wienaren. — Vi måste av våra
slädar bilda en vall, som vi anbringa emot vinden, och
därpå söka skydd där bakom; vi måste hava våra livsmedel
i händerna och var och en för sig gräva en håla i snön
för att där avvakta stormens upphörande. Gud och den gamla
jakutkvinnan vare tackad, att vi äga tillräckligt med kött!

Herman blev allt oroligare. — Vi kunna alltså icke resa
vidare under stormen?

— Omöjligt! Det är icke värt att ens tänka därpå!

— Och huru länge varar purgan?

— Den kan hålla ut en vecka och därutöver.

— Gud skydde oss!

Slädarna gledo fortfarande framåt. På himlavalvet
förtätades molnen och dimman svävade i luften som långa
fladdrande sorgflor!

Plötsligt svepte stormen, iskall och rytande, ned över
slätten. Snömassor virvlade genom luften, ängsliga djur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free