Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Bochner som trollkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
bredvid varandra. Vad kunde man väl göra mer för den
beklagansvärda gossen?
Jermak tänkte på sin förlorade, dubbelt och tredubbelt
förlorade son. Även honom hade mörka makter snärjt i
sina garn, även han var för alltid bortryckt från dem, som
älskade honom. Polismästaren suckade, lade armarna i kors
och blickade dystert framför sig.
— Kanske hjälper Gud honom genom ett under, —
sade han halvhögt. Det var ovisst, vem han tänkte på,
på den stackars borttappade gossen eller sin egen, bland
tjuvar och rövare levande son.
Jakuterna grävde en stor håla i snön och buro dit alla
pälsar och fällar. Trots all sorg och jämmer måste man
ju tänka på ett nattläger.
Bochner, Herman och polismästaren samtalade om alla
möjligheter, övervägde tio gånger alla omständigheter utan
att komma till något bättre resultat. Det fanns ingen
förhoppning mera för det stackars barnet därute i den vilda,
isiga ödemarken.
Ännu en lykta till tändes i hålan, ny ved lades på
elden och the kokades. Allesammans hundarna hade ända
till halsen grävt sig ned i den lösa snön.
Litet emellan avsköt Herman sitt gevär. Måhända
hörde den vilsegångna gossen bössknallen, om han ock icke
såg eldskenet.
Därpå lyssnade den unge mannen och alla de andra.
Men förgäves, förgäves — den röst, för vars ljud de nu
skulle ha velat uppgiva hela resan, det stackars värnlösa
barnets stämma tycktes för evigt förstummad.
Det var ett av dessa ögonblick, då för det sargade
människohjärtat blott återstår en tröst, en enda tillflykt, den
till Gud
— Herre, ske din vilje! — Allt förtvivlans raseri
mildras och upplöses i stilla vemod, så snart människans själ
ödmjukt, oförbehållsamt vet att foga sig i försynens
skickelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
