Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Guldtjuvarne än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ändamål marscherade de genom Stanowojbergen och längs
Omolon, uppåt dess källor.
Mot utbyte av guld rikligt försedda med slädar och
livsmedel av de vid vägen boende jakutstammarna, kommo
de jämförelsevis fort framåt, plundrade emellanåt en
postvagn och höllo sig alldeles som Herman och hans sällskap
på avstånd från den öppna landsvägen och alla
vaktposteringar.
De båda partierna togo ungefär samma väg.
En afton hade landsvägsriddarna gjort halt framför
ingången till en trång dal och slagit upp sitt läger under
öppen himmel.
Natten var mörk, men horizonten molnfri och
temperaturen tämligen mild.
Förutom polismästarens son befunno sig här två
tunguser, en lanut, en korjak, en giliakisk fiskare, en från
kolonien på ön Sakarin rymd deporterad, en kosack och
en person, som vi mötte redan på första bladen i denna,
berättelse: straffången med märket »wor» på rygggstycket
,av sin jacka.
Han hade rymt ur fångenskapen och låg nu med sitt
förskräckligt vanställda ansikte blossande av brännvin, som
det föreföll, högst belåten i snön. Han var klådd i
pälsverk från huvud till fot, i munnen glimmade en av honom
själv fabricerad cigarr och i gördeln sutto en dolk och
pistoler. Han såg ut som en person, som slutat sitt
dagsarbete och nu med gott samvete och i all frid vilade ut.
Lanuten tände på det för landet egendomliga sättet
bi-vuakelden, i det han slog på ett stort stycke akat, sådant
man liittar det i flodbäddarna, med en flinsten och som
fnöske begagnande en bit torkat näver. En liten
bleckburk innehöll svavel. Lanuten doppade näverbiten däri,
innan den användes, och en blå låga sköt muntert upp och
snart spredo brinnande torra grenar och ris en behaglig
värme. Nu framsattes kokkärl och brännvinsflaskor drogos
fram ur ofantliga fickor, kort sagt, en tavla erbjöd sig,
som man knappast kan tänka sig brokigare och intressantare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
