- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
183

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Otto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

tet djurläte — icke ett andetag. Så måste en utdöd planet
vara beskaffad, en värld, utslocknad genom någon
fruktansvärd naturrevolution.

Blott med långa mellanrum svävade stora vita fåglar
i ljudlös flykt över isöknen, nästan liknande kringdrivande
skuggor.

Och på detta tröstlösa ställe måste flyktingarna hålla
sig dolda under hela vintern! Herman bemannade sig först
och försökte anslå en glädtig ton.

— Mod, — mina vänner, — sade han, — vi måste slå
oss igenom och få icke förtvivla i sista minuten. Här blir
tills vidare vår vistelseort, låtom oss därför inrätta oss så
bekvämt och säkert som möjligt.

Han tillsade jakuterna ,att bygga en snöhydda och
fattade själv en skovel, liksom Bochner och polismästaren.
Töväder behövde man ej befara, väggarna och taket komme
nog att bliva lika fasta, som om de vore förfärdigade av sten.

De fem männen grepo ivrigt verket an ,och redan
efter några timmar kunde den nya bostaden mottaga
flyktingarna och all deras egendom. Dörren till denna byggnad
bestod endast av fällar och skulle därför föga hava
skyddat mot kölden, om icke jakuterna genom en lång, smal och
i krökningar anlagd gång, på sätt och vis en täckt
valvgång av snö, hade bevarat den varmare luften inom
väggarna. Det hela liknade de grönländska eskimåernas
is-hyddor.

Två lampor, som underhöllos med björn- och
rendjurs-fett, upplyste det inre, en spis av stora stenar stod i yttre
rummet och hade till och med en mycket sinnrikt inrättad
skorsten, som ledde röken direkt ut i det fria.

Nu gällde det att samla bränsle. På havsstranden lågo
hundratals trädstammar, man behövde endast rensa dem
från is och föra hem dem; några bildade till och med,
då de betäcktes med hudar, ypperliga bänkar, under det
de upp- och nedvända slädarna tjänade som bord.

Snön, klar och ren som kristall, lämnade smält ett
ypperligt dricksvatten. För munförrådet måste bössorna sörja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free