- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
185

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Otto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

— Förlåt — avbröt polismästaren — räkna icke mig
med, herr Bochner!

— Varför icke? Ämnar ni för framtiden vänja er av
med att äta?

— Svårligen. Men nu, då min arm är botad, torde ni
godhetsfullt överlämna åt mig själv omsorgen om att slå
mig fram genom vintern.

— Som ni behagar, herr Jermak — nickade Herman.

— Vi kunna återgiva er friheten först då vi icke mera
befinna oss på ryskt område, det inser ni väl. Mycket
kärare vore det oss visserligen, om ni ville följa med till
Tyskland.

Polismästaren hånlog. — Jag skall övertänka förslaget

— sade han gäckande.

Man hade åt den gamle herrn inrett ett särskilt rum,
med en bädd av trädstammar och pälsar samt försett med
stol och bord. Där satt han nästan hela dagen utan att
visa sig i det gemensamma rummet och gick endast ut om
kvällen för att fånga några fåglar i snaror. Dessa lagade
Emma åt honom. Polismästaren bar även dagligen in ved
och ombesörjde snövattens anskaffande, så att han ärligen
deltog i hushållsbestyren, men varje intimare umgänge med
flyktingarna undandrog han sig envist. Han var
ämbetsmannen, lagens representant, och de förbrytare; detta
lämnade han aldrig ur sikte.

Misslyckades någon gång hans jakt, så fastade han trots
alla den unga flickans böner.

Herman var så oangenämt berörd av detta, att han
en gång, då man åt köttsoppa, lade bort skeden och, vänd
till polismästaren, sade: — Sedan i går morse har ni
ingenting ätit, herr Jermak.

— Jag vet det. Jag ber er, bry er icke om mig.

— Men huru länge skall det fortgå på detta sätt?

— Endast till i morgon. Jag ämnar uppställa en
björnfälla.

— Men därtill behövs det vapen och —–

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free