Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Fader och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
Fader och son.
På tredje dagen efter deras ankomst och sedan man
omgivit hela snökojan med en meterbred, massiv snövall
inbröt polarnatten långsamt. Ute var allt mörkt, inomhus
brunno, så länge flyktingarna voro vakna, två lampor,
vilkas sken återspeglades mot de glatta snöväggarna, och dag
och natt flammade på stenspiseln en väldig brasa med
drivved.
Flyktingarna levde mycket regelbundet, de stego tidigt
upp, tvättade sig i nyfallen snö och bytte dagligen om
kläder för att kunna hålla dem rena och torra. Deras
underplagg rengjorde Emma, så gott hon kunde utan såpa, i ett
för detta ändamål förfärdigat tråg.
Kölden blev allt skarpare, ibland drev ostlig vind
röken tillbaka i hyddan, ibland fattades fett för oljorna och
ibland kött för bordet. Alla metallföremål voro till den
grad genomkylda, att beröringen brände som eld; till och
med jakuternas pipor voro ibland omöjliga att taga uti.
Som bekant verkar en måttlig kyla uppfriskande, men
en allt för låg temperatur förslappande. Småningom
försvinner varje intresse, som eljest sätter sinnet i rörelse,
viljan förlamas, musklerna förlora sin spänstighet, knäna
vackla och anletsdragen förslöas.
Herr Bochner utsattes först härav; hans käkar anföllos
av krampryckningar, hans rörelser blevo vacklande som
en druckens. Till och med i omedelbar närhet av elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
