Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Fader och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
En huvudskakning var svaret, och därpå skyndade de
båda männen ned till stranden, där herr Bochner just
förgäves sökte övertala den dödsbleke unge mannen att komma
med in i bostaden. Dimitri ville först ha sin faders
till-låtelse därtill.
Polismästaren lutade sig ned över den olycklige och
kysste honom. — Min stackars, stackars son, || sade han,
— det ser illa ut med dig!
Dimitris ögon fylldes av tårar. — Fader, — viskade
han, — vill du då icke längre se mig dö?
Polismästaren kysste honom åter — sakta och
innerligt som en moder. Dödens märkbara närhet skakade till
och med denna järnkaraktär. Han smekte ömt sonens
iskalla, avmagrade händer, under det de halvt buro, halvt
ledde den sårade in i snökojan. — Du har gjort en god
gärning, — sade han, — du har för en främmande
människa själv satt ditt liv på spel — därför må det förflutna
vara dig förlåtet!
— Gud vare lov! — viskade den döende. — Gud vare
lov, fader! Men låt mig berätta, huru — — —
— Nej, nej, ansträng dig ej nu, Dimitri! Det kan vara
skadligt för dig!
— Mig skadar ingenting mera, käre fader! Mina
timmar äro räknade — men innan min död vill jag berättaj
allt för dig!
Och liggande på sin bädd skildrade han de senaste
tilldragelserna. Han själv och Koschewin, förbrytaren med
det sönderfrätta ansiktet, hade beslutit att fly med gossen
och bliva hederliga människor, men bandets medlemmar hade
överraskat dem i sista stunden. Tvänne kulor sändes
efter dem, Koschewin träffades mitt i hjärtat och själv hade
han fått en kula i bröstet. Flykten hade likväl lyckats.
Otto var återgiven åt de sina.
— Men huru kunde ni leta reda på oss, herr
Jermak? — frågade Herman.
— Vi påträffade av en slump ett av edra lägerställen,
och förstodo, att det varit ert genom ett kvarglömt före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
