Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Fader och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
mål, som Otto igenkände tillhöra sin bror. Sedan letade
vi upp er väg från bivuak till bivuak. Otto gjorde det nästan
ensam. Han har mod och förstånd som en fullvuxen man!
— Tala icke så mycket, min stackars gosse, — bad
Jermak, — det skadar dig!
Dimitri log vemodigt, han höll sin fars hand mellan
sina och tycktes icke ofta nog kunna höra, att allt nu var
förlåtet och glömt.
Därute lågade norrskenet med flammande gröna, röda
och violetta eldtungor på himlavalvet och över den
dödstysta isöknen; inne i hyddan slogo länge skilda hjärtan
mot varandra i återseendets lycka. Den lilla landsflyktiga
familjen satt med sin vän wienaren tätt församlad kring den
återfunne gossen, polismästaren och hans son viskade
kärleksfulla ord med varandra och jakuterna pratade i en vrå.
Det var en natt, som ingen av dem glömde i hela
sitt liv.
Mot morgonen insomnade den sårade av svaghet. Detta
ögonblick begagnade Jermak till att närma sig de andra.
— Herr Brandt, — sade han, — vi hade allesammans
givit er lille broder förlorad och nu har min son
återfört honom oskadd med uppoffring kanske av eget liv, —
anser ni, att detta är något värt?
— Det är till och med värt oändligt mycket, käre herr
Jermak! Förut var ni vår gäldenär — nu är förhållandet
omvänt. Men ger er detta icke anledning till eftertanke?
Vill ni icke uppgiva er fientliga hållning gent emot oss?
Han räckte fram sin hand med en vänlig blick.
-Jermak — kunna vi icke bliva vänner?
— Aldrig! Det är omöjligt!
— Ni högaktar oss alltså, emedan ni icke kan annat,
men — ni hatar oss!
— Jag hatar ingen människa!
Det blixtrade till i Hermans ögon. — Såå, — utbrast
han passionerat, — det är skada! Jag skulle hellre vilja
ha ditt hat, du förblindade, än denna oböjlighet, som
nedsätter dig från människa med varmt kännande hjärta till
Flykten ur Sibirien. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
