- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
200

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hungersnöd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

Aili skarpare blev kölden, flyktingarna voro flera än
en gång nära att förfrysa händer och fötter, det frusna
köttet måste sönderhuggas med en yxa, och om de av
ovarsamhet råkade beröra ett metallföremål, kände deras händer
samma häftiga sveda, som ett brännsår framkallar.
Ögonlocken betäcktes med en ishinna, uren upphörde att gå och till
och med under skyddet av tredubbla pälskläder lyckades
det icke de beklagansvärda att hålla sig varma. Som ett
ytterligare ont tillkom, att den välgörande sömnen började
försvinna för dem.

Oaktat alla dessa lidanden höllo våra vänner fortfarande
modet upprätt. Herman hade i gruvorna vid Nertschnisk
upplevt värre än detta och det sade han även åt de sina.

Nu var större delen av den långa och förskräckliga
polarnatten till ända. Solen måste snart vända om på sin
långa resa, ehuru för närvarande ännu allt var mörkt och
dystert. Även djurvärlden tycktes genom hunger vara
driven längre söderut, den syntes ej mera till med undantag
av några sälar, varav två blevo dödade. Ehuru späcket
smakade avskyvärt, åto flyktingarna det som en läckerhet.

Då även detta var förtärt, beslöt Herman att begiva
sig ut på havet för att där jaga isbjörnar. Det var
visserligen ett stort vågstycke, men det återstod våra vänner
ingenting annat, och de båda vännerna begåvo sig därför en
morgon ut på isen för att icke omkomma av hunger.

Det lilla gula moln, som varje dag förkunnade
soluppgångens allt närmare annalkande, stod även i dag på
himmelen, där under denna tid talrika präktiga stjärnfall
visade sig, lysande och försvinnande som en pyroteknikers
raketer. Ett matt ljussken visade nödtorfteligen vägen.

Under flera timmar bemödade sig de båda männen att
mellan isblock och remnor komma ut på jämna havet. Här
och där hade en starkare strömning motstått kölden,
svartaktiga vattenfloder brusade fram och stelnade, då de
ut-göto sig över det sönderspruckna isfältet. Runt omkring
liknade den frusna oceanen en nyss plöjd åker,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free