Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hungersnöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
med upplyftade armar som en tröstens och förhoppningens
engel.
Jermak satte båda händerna för munnen. — Var lugn,
jag skall rädda er! — ropade han.
För den gamle mannen började nu ett mödosamt
arbete. Han vältrade fram stora isblock för att utfylla
rem-nan. Flera än ett flöt bort, men slutligen fastnade ett och
så ännu flera. En osäker isbrygga var bildad. Jermak
vinkade åt de båda syskonen att riskera den vådliga färden.
— Gå först — sade Emma till Otto.
— Nej, nej, jag skall hålla dig i hand.
Han sköt sin syster mot bryggan och lät henne jgå
först, under det Jermak från andra sidan lutade sig så
långt som möjligt fram och sträckte sin hand mot henne.
Så snart han kunde nå henne, lyfte han med båda
armarna sin lätta börda upp på stranden. Lika hastigt och
lyckligt följde Otto, som föll sin räddare om halsen och
kysste honom. Även Emma tackade honom snyftande,
och i det han hjärtligt omfamnade dem båda, viskade
Jermak med kvävd stämma, att de ju även vårdat hans
stackars son, då denne låg döende.
I detsamma varseblevo de Herman och Bochner, som
kommo vandrande över isen, mödosamt kämpande mot
stormen. De förvånades icke litet, då de varseblevo den lilla
gruppen på stranden.
— Vad i all världen göra de här? — utbrast Herman.
— Se bara, Otto kysser polismästaren!
— Och hela sällskapet ser ut, som om de vältrat sig
i snön och äro betäckta med glanskis. Jag är minsann
riktigt nyfiken!
De kommo närmare och fingo nu höra, vad som
förefallit. Herman tackade den gamle herrn i varma ordalag,
han lade sin hand på hans skuldra och såg leende på
honom.
— Det gjorde ni blott för att åt tsaren bevara de båda
rymda brottslingarna, icke sant, herr polismästare? Eller
var det för att bliva alldeles kvitt med mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
