- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
211

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. På isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

— Herr Bochner, herr Bochner, se dit! Ett skepp,
feå sant jag lever!

Och wienaren upprepade: — Ett skepp, ett skepp!

— Det ligger infruset — store Gud, tänk, om
isbjörnarna dödat besättningen!

— Vi måste dit och bistå dem, kanske leva ännu
några av dem.

Herman grep honom i armen. — Och om det är ett
ryskt fartyg, herr Bochner! — sade han varnande.

— Det gör ingenting, käre vän. Ett krigsskepp är det
i alla händelser icke.

De skyndade nu båda så fort de kunde framåt. Som
en svart koloss, inbäddad i snö och is, låg skeppet där i
den omätliga isöknen. Det var intet vrak utan väl
bibehållet i alla delar, från masttopparna till kölen. Det låg
så, som när vågorna stelnade kring det. Ombord syntes
ingen vakt, intet levande väsen tycktes befinna sig i dess
inre.

— En holländare! — sade Bochner. — En
valfiskfån-gare från Antwerpen eller Rotterdam.

— Då vilja vi ropa honom an!

De ropade så högt de förmådde, men utan att få något
svar. Emellertid märkte de, att en i vit päls insvept
gestalt rörde sig fram och tillbaka på fördäck.

— En björn! — utbrast Herman.

— Tänkte jag icke det! Manskapet har blivit dödat
av dessa djur.

— Vi måste således iakttaga största försiktighet!

Björnen gick som en skyltvakt av och an på däcket.

Han tycktes icke det allra minsta bekymra sig om de båda
jägarna, men då en bösskula pep honom om öronen,
brummade han och förfogade sig ned på mellandäck.

— Vi måste i alla händelser göra upp vår räkning med
honom! — menade Herman.

Då de nu befunno sig alldeles invid skeppet, märkte
de, att dess bordläggning på flera ställen var söndrig, att
seglen voro trasiga och tågverket multnat. De hade svårt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free