Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. På spårjakt efter rövarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
fem, sex timmar överfölls han därför av allvarsamma
betänkligheter.
Lockade genom lukten av späckskivorna, förföljde
honom en mängd rävar, som han lyckades hålla på avstånd
endast genom ivrig snöbollskastning; blåsten övergick till
full storm och kölden blev odräglig. Var skulle han sova?
— Han ryste för natten; flyktingarnas snöhydda föreföll
honom som ett varmt, behagligt hem.
Så ofta han gick långsammare, kommo polarrävarna
närmare. Skulle de icke, när han sov, rusa på honom,
anfäktade av hunger och slita honom i stycken levande?
Och vilken väg skulle han taga? På himmelen syntes
ingen stjärna, på den isbetäckta marken fanns intet märke,
som kunde tjäna honom till ledning — varthän skulle han
gå?––
Nej, flykten var outförbar — han måste vända om.
Och nu, då han fattat detta beslut, gick han vilse. Först
emot aftonen hann den olycklige gamle mannen fram till
det träkors, under vilket hans son vilade; Jermak omfattade
det med båda armarna, stora tårar rullade ned över hans
bleka, avmagrade ansikte.
Föirst jflera timmar därefter kom han hem till
snöhyddan, där under tiden de ovan skildrade olyckliga
tilldragelserna ägt rum. Innan de gingo till vila, berättade
han emellertid allt och frågade, vad Herman och Bochner
ämnade göra.
— Vi måste uppbjuda allt, som står i vår förmåga,
för att återfinna de stackars barnen, — utbrast Herman.
— Ja visst — men på vad sätt?
— Gud skall hjälpa oss, — suckade den olycklige unge
mannen.
Ingen sov denna natt; vid första gryningen lagade
Hér-man och Bochner sig i ordning att följa spåren efter släden;
Trogen skällde och sprang förut, som om han velat säga:
»Kom blott, kom blott! Jag vet, var de äro!»
Därpå sprang han tillbaka och såg otåligt på sin herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
