Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. På spårjakt efter rövarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Sedan detta, det viktigaste skett, började en mängd
fotvandringar mellan fartyget och fasta landet. Jermak
transporterade med outtröttlig iver strandgodset, sin kejsares
tillhörighet, på sin rygg in i snöhyddan eller inom den
omgivande snövallen. En dag bärgade han bland annat ur
kajutan en stor speldosa, som han halvt i tankarna drog
upp, och som då började spela en munter valsmelodi.
Jermak ryste. De glada tonerna passade föga
tillsammans med den sorgliga omgivningen.
Den, som hade sett den gamle ämbetsmannen, med en
mängd vapen och verktyg i gördeln, på ryggen en korg
och i vardera handen ett paket eller en säck, hade kunnat
taga honom för en dessa ogästvänliga nejders Robinson.
Men den plikttrogne mannen strävade endast efter att
uppfylla sin skyldighet.
Så småningom bar han alla fartygets lösa delar och
förråd i närheten av hyddan. Då han bärgat laddningen,
övergick han till stenkolet, till seglen och råna och
masterna. Den gamle mannen arbetade som en lastdragare
och ämbetsman på samma gång.
Flera dagar efter Hermans och Bochners avlägsnande
återkommo jakuterna från sin resa. Jermak kände en
glädje, som formligen hotade att spränga hans bröst. Nu kunde
han åter upptaga sin flyktplan, och detta, tack vare de
andras bortovaro, under vida gynnsammare betingelser.
Alla hans tankar vände sig så länge omkring denna
punkt, till dess han fann en utväg. Om Herman och de
andra verkligen ville fly ur Ryssland, måste de begiva sig
till Anadyrbukten. Kanske lyckades det honom nu att i
rätt tid underrätta någon av de kosackvaktposter, som äro
kringströdda vid Ishavets kuster, så att flyktingarna endast
behövde komma till Anadyr för att där gripas.
Ulan att precis ljuga skildrade han dock för jakuterna
Hermans och Bochners resa på sådant sätt, att de
omisstänksamma människorna måste tro, att deras herrar aldrig
skulle kunna återfinna vägen till snöhyddan. De gingo
därför utan vidare betänkande in på allt, som polismästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
