Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I hövdingens tält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
dräkt med sig själv och insåg det. Innan avresans
ögonblick ville han ännu en gång besöka sin sons grav och
dröjde där en timme, försjunken i bön. Men vid
återkomsten hem väntade honom en överraskning, som rent av
verkade bedövande. Framför hyddans dörr höll Otto på
en vit ren och hälsade honom på långt håll.
— God morgon, herr Jermak, nu är jag här igen —
och även med Emma står det väl till. Jag har redata
talat med jakuterna och nu fortsätta vi resan.
Jermak stod som förstenad.
— Jakuterna hava erhållit mina befallningar —
stammade han äntligen.
— Nej, herr polismästare, de ha fått nya tillsägelser
av min bror, som betalat dem och som uppmanar dem att
så fort som möjligt komma till Kaliutskinbaj, där han
väntar dem. Vi kunna alltså genast stiga upp, icke sant?
De båda infödingarna hade redan vänt om sina
slädar, de förklarade öppet, att de endast ville lyda sin
egentlige herre, och polismästaren såg sig nödsakad att giva
efter. Emmas personliga egendom, tvätt och kläder,
in-.packades i all hast, den vita renen sattes i frihet och åstad
bar det åter med den skällande Trogen i spetsen.
Gossens hjärta klappade våldsamt. Tänk, om Jermak
anat, att han först måste uppsöka Hermans och Bochners
spår; att han icke visste, var de funnos!
— Världen tillhör den modige! — tänkte han. — Jag
kommer att finna dem! —–
Den stackars Emma behandlades efter Ottos flykt ännu
sämre än förut. De smutsiga födoämnen, som man erbjöd
henne, kunde hon knappt förtära av vämjelse och plågades
därför både av hunger och köld.
Hon hoppades på döden som den ende befriaren.
En förmiddag var hon sysselsatt med att steka
renkött i sältran; under det hennes blickar övervakade
pannan, samlade hennes händer ur djurets måge och inälvor
dessa halvsmälta, gröna blad och knoppar, som bland norra
Sibiriens infödingar anses för den största läckerhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
