Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I hövdingens tält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Med detta arbete hjälpte henne en gammal, av
giktplågor lidande och av denna orsak med tran över allt
insmord slavinna. Den stackars kvinnan suckade och
stönade oupphörligt; Emma måste omväxlande frottera hennes
smutsbetäckta hud och se efter steken; hon var utom sig
av förtvivlan och trodde, att hon omöjligt längre skulle
kunna uthärda dessa kval.
I det inre tältet satt kamakajen med sina båda hustrur;
sex ögon bevakade därför oavlåtligt den unga flickans
förehavanden, eller rättare sagt åtta, ty fru Kokerjabin, den
äldre av de båda jakutiska damerna, höll på sina knän
en fyraårig gosse, vars envisa skrik hon sökte lugna genom
ett beständigt upprepat — ah — bah — tah! Slutligen
tvättade hon den lille skrikhalsen, i det hon slickade av
honom över allt, alldeles som katt- och hundmammor göra
med sina ungar.
Den andra hustrun, Unketu, satt och stirrade slött
framför sig.
Förutom nämnda personer funnos tre gäster i tältet,
tre krigare med stora trälansar, i spetsen försedda med
vässade valrosständer. Alla dessa personer skrattade och
pratade med varandra, under det de oupphörligt drucko
och snart kommo i sitt vanliga tillstånd av djuriskt rus.
En tredje slavinna, rödfärgad i ansiktet och på
armarna, skar renkött i små stycken. Alla dessa människor ropade,
skreko, pratade och sjöngo samtidigt alldeles bredvid Emma;
en kvinna tuggade med stor flit på en renhud för att
därigenom göra den smidigare, två större barn lekte krig med
långa käppar; i en vrå av det med de förskräckligaste
dunster fyllda tältet låg en hynda med åtta gnällande ungar
- så såg det ut i den bostad, där Iden beklagansvärda Emma
nu måste uppehålla sig.
Genom rökfånget uppe i tältspetsen föllo ibland
snöklumpar ned och i elden; då utbredde sig ett grått
rökmoln och lade sig över den mängd olika föremål, som kom
det stora rummet att likna en lumpbod. På golvet och
väggarna lågo och hängde stora lädernät för fisket, trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
