- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
232

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I hövdingens tält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

i det yttre tältet. Efter honom följde de tre främmande
krigarna.

Under tiden hade Herman, wienaren och
polismästaren ävenledes trängt in och hälsade den glädjegråtande unga
flickan. Öärpå närmade de sig tsjuktsjerhövdingen och
befallde Tekel att tjänstgöra som tolk.

Alla tre männen höllo sina vapen i ordning, kvinnorna
och barnen skreko, hyndan skällde av alla krafter, Trogen
tog det som en utmaning och få sekunder därefter vältrade
sig de båda djuren i förbittrad kamp på marken. Det var
ett larm, så att ingen kunde förstå ett ord av det, som
yttrades.

Tekel ryckte till en början hundarna från varandra,
därpå trädde han fram till hövdingen och sade honom, att
de vita männen voro Emmas släktingar, som kommit för
att hämta med sig den unga flickan; han borde utan
vidare utlämna henne.

Kamakajen såg från den ene till den andre.

— Det vill jag icke, — sade han slutligen. —
Slavinnan är min egendom.

— Du har stulit henne vid Kap Baranoff!

— Det angår er icke. Hon stannar här.

— Då måste du strida med oss! — utbrast Tekel. —
Godvilligt rymma vi ej fältet!

Kamakajen tog några steg tillbaka, lyfte blixtsnabbt den
tunga lansen och skulle i nästa ögonblick ha genomborrat
Hermans bröst, om icke Emma, snabbt som tanken, slagit
vapnet åt sidan; lika hastigt stod polismästarens höga,
förnäma gestall mellan de båda kämparna.

— Lugn! — befallde han. — Jag har något att säga
dig, hövding.

Kamakajen skummade av raseri. — Du vill lämna dina
vänner tillfälle till flykt! — skrek han ursinnig.

— Nej. De skola icke före mig lämna ditt tält,
hövding. Hör nu på mig! — Därpå förehöll han honom^ att
den store vite kejsaren obevekligt bestraffade människorov
och att Emmas bortförande därför vore en förbrytelse. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free