- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
235

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I hövdingens tält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

235

hejdades genom en vink av Bochner. Huru såg ej den
fredlige danskonstnären ut! På varje annat ställe skulle
Herman ha utbrustit i gapskratt.

Med ^håret rätt i vädret, med rullande ögon,
grimaserande med varje muskel i sitt hederliga ansikte, gick
wienaren fram till en hylla, som var placerad över det inre
tältets ingång, och varpå låg endast ett enda föremål,
trolltrumman av sjökoskinn, ett husgeråd, som varje inföding
i Sibirien håller tillreds, i händelse han skulle få besök
av en schaman eller en vansinnig, som dock förutsättes stå
under gudarnas särskilda skydd och uttala deras vilja.

Så snart dansläraren utsträckte sin hand efter denna
hyddans förnämsta skatt, förstod tsjuktsjern honom i
samma ögonblick.

— En schaman! — utropade han, vikande tillbaka med
alla tecken till förskräckelse.

Hövdingens båda hustrur föllo på knä. — En schaman!
— skreko även de.

Även de tre främmande krigarna ryggade tillbaka,
slavinnorna flydde till det inre tältet. — En schaman! — skreko
de allesammans.

Herr Bochner trummade som en vansinnig, som om
han ville utgjuta hela sin vrede på det livlösa föremålet
Han bearbetade trumskinnet, som om han velat, att det
skulle brista.

Kamakajen förskräcktes så, att han darrade. Gudarna
voro alltså emot honom! — De måste vara mycket vreda,
ty ett sådant trummande hade han aldrig sett. Än slog
Bochner det arma trumskinnet med nävarna, än med
armbågarna, ibland till och med med knäna. Trumvirvlarnja
bedövade dem formligen. Hundarna accompanjerade dem
med ett ursinnigt skall, barnen med gälla skrik.

Nu slungade wienaren plötsligt trumman ifrån sig och
drog fram sin kära lilla fiol under pälsen. En gäll, allt
överröstande ton skar genom tältet, därpå följde en
ursinnig meoldi av egen improviserad komposition, till
vilken musikern själv dansade under de fruktansvärdaste
grimaser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free