Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Äntligen räddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Kunde man icke i kanoter av rendj urshudar ro till
Kanton? — Eller om man åter skulle fara uppför Anadyr,
överstiga bergen och begiva sig till Okotska havet?
Det var nästan vansinnigt att endast tänka därpå.
Men det fanns även ett annat sätt, en väg, som de
med pälsverk handlande tsjuktsjerna begagna. Asien och
Amerika ligga mellan Kap Wales och Ostkap endast åttioåtta
kilometer från varandra. Skulle denna sträcka icke kunna
tillryggaläggas i en släde?
Men då måste man först vänta på vintern, den gräsliga,
iskalla, sibiriska vintern.
På alla dessa förtvivlade planer följde långa, svåra
stunder av fullkomlig modlöshet. Vilka fruktansvärda
ansträngningar hade man ej underkastat sig för att komma hit,
och nu, som det föreföll, förgäves.
Ehuru temperaturen, i synnerhet vid havsstranden,
redan åter blivit ganska kall, satt Herman dock på vakt där
från morgon till kväll. Bredvid honom satt Jermak, båda
tysta, båda förtvivlade.
En dag hade Emma åtföljt sin broder. Otto hade gått
med Bochner på fiske och deras trånga bostad var så öde
och dyster.
De båda syskonen sutto, dystert grubblande, bredvid
varandra. Framför dem låg det öppna havet, bakom dem
steppen, begränsad långt borta av begskedjor. Blicken
kunde åt alla håll skåda milsvitt omkring.
Då Emma händelsevis vände på huvudet, utbrast hon
i ett rop av överraskning. — Herman, — utbrast hon, —
vad vill detta säga?
— Var? — frågade han hastigt.
— Där, där! Se bara!
— En fata morgana! — utbrast Herman.
Steppen tycktes berörd av en trollstav. På stranden
av en blå sjö höjde sig tornen och tin/narna av en .stor,
underbart skön stad från söderns solskensland. Gröna
la-gerlunder avtecknade sig mot himmelen, höga domer med
kupoler och vita pelare. Aldrig hade en skenbild av
som-Flykten ur Sibirien. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
