- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
243

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Äntligen räddade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

Emma snyftade högljutt; den hastiga övergången från
fullkomlig modlöshet till nytt hopp hotade att spränga
hennes bröst. Även Jermak hade sett de vita seglen och hade
obemärkt försvunnit.

Herman ryckte sin pälsjacka från skuldrorna och fäste
den på en lång stång, som han för detta ändamål höll gömd
i närheten, och viftade med denna fana, så gott tyngden
tillät.

— Ser du! — ropade han. — Ser du! Man styr hitåt,
man har märkt oss!

— Gud vare prisad!

Skeppet styrde kurs genom de rätt stora, ånyo
kringsimmande isbergen och mot kusten. Det kom allt närmare,
dess flagga hissades. Ännu var fartyget dock för långt borta,
att man skulle kunna urskilja dess nationalitet.

— O, Herman, — sade Emma med tonlös stämma, —
tänk, om det är en ryss! Jag skulle ej kunna bära denna
svikna förhoppning!

— Stilla! Låt mig observera det närmare!

Han betraktade fortfarande fartyget, som för isflakens
skull endast långsamt kunde bana sig väg. — Före
morgondagen kunna vi knappt erhålla någon visshet, — sade han
därpå.

— O, min Gud — så många timmar till!

— Lugna dig, Emma, bad han. — Kanske kan jag i
afton begiva mig dit i vår kanot.

Emma skakade på huvudet.

— Och om de skulle behålla dig som fånge där,
Hertman? Då vore vi alla förlorade!

— Det är sant — medgav han suckande.

— Välan — tag då mig med dig. Är fartyget ryskt,
så erbjuda vi kaptenen smaragderna — han kan nog icke
motstå begäret att med ett slag erhålla en hel förmögenhet.

— Men den bräckliga båten — invände Herman —
den lättaste rörelse kan omvälva den. — Nej, nej, stanna
kvar här, om icke annat så för Ottos skull — jag far
ensam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free