Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - De olyckliga och de brottsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
heten att hon så länge dröjde med att bära hand på sig
själv framställer henne i en mild, tålig och försonande
dager.
Men nu blir en sådan där Beatrice eller Gretchen slagen
som en katt. Rappen hagla allt tätare och skarpare, ty
bonden börjar hetsa upp sig och kommer i sitt esse. Han
har redan blivit alldeles vild och märker detta själv med
nöje. Den pinade kvinnans djuriska skrik berusa honom
som sött vin. »Jag skall två dina fötter och dricka detta
vatten,» skriker den ryska Beatrice med omänsklig röst,
men tystnar slutligen och stönar blott vilt; hennes
andedräkt stockar sig för ett ögonblick, men slagen falla allt
tätare och djupare... Han slänger plötsligt bort
remmen, fattar som bedövad en käpp eller en stör — vad
han kommer åt — och krossar den med de tre sista
förfärliga slagen på hennes rygg. Basta! Han går sin
väg, sätter sig vid bordet, pustar ut och griper sig an
med sin kvas. Deras lilla dotter (ty de ha verkligen
en dotter!) darrar på ugnen därborta i vrån och
gömmer sig, ty hon har hört moderns skrik. Han går ut.
Vid morgongryningen vaknar modern till sans, stiger
stönande upp och går, skrikande till vid varje rörelse,
för att mjölka kon eller släpa hem vattenhinken.
Men då han går ut, säger han med sin långsamma,
avmätta och allvarsamma stämma: »Understå dig inte att
äta detta bröd! Det är mitt.»
Till sist tyckte han också om att binda henne vid
fötterna som en höna. Medan hon hängde där, satte
han sig att laga sin gröt, åt sig mätt, tog åter remmen
och började piska den hängande. Men flickungen darrar
alltjämt och kryper in bakom ugnen, kastar i smyg en
vild blick på modern och gömmer sig åter...
Hon tog livet av sig genom att strypa sig en morgon
2. — Dostojevskij.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
