- Project Runeberg -  En skriftställares dagbok /
24

(1915) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - En julhistoria - II. Gossen på julgransfest hos Kristus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

det visste han inte själv. Han var åter färdig att brista
i grät, men var nu så rädd, att han blott rusade vidare
och andades på händerna. Och han blev så ängslig till
mods, ty han kände sig med ens så ensam.

Men se där, vad kan det vara? Där stodo människor
i en klunga och tittade genom en fönsterruta på tre små
dockor, som voro klädda i röda och gröna dräkter och
voro precis som levande! Där satt en liten gubbe och
tycktes spela på en stor fiol, två andra gubbar spelade
på små fioler och nickade i takt med huvudet, tittade på
varandra, och deras läppar rörde sig, så att de nog
talade riktigt, fast det inte kunde höras från gatan. I
början trodde gossen, att de verkligen voro levande,
men när han fick klart för sig, att det bara var dockor,
började han plötsligt skratta. Aldrig hade han sett sådana
dockor och begrep inte, att det kunde finnas sådana.
Han fick lust att gråta, men det var ändå något så
löjligt med de där dockorna.

Plötsligt kände han, huru någon högg honom i rocken:
en stor elak pojke, som stod bredvid, slog honom på
huvudet, ryckte av honom mössan och gav honom
slutligen en spark. Gossen ramlade bedövad på marken,
men rusade sedan upp och sprang — utan att veta vart
— in på en främmande gård, där han satte sig bakom
en vedtrave. Där var det mörkt, och där skulle ingen
hitta honom!

Där satt han nu hopkrupen och vågade knappt andas
av rädsla. Men med ens kände han sig så väl till mods;
det gjorde inte längre ont i händer och fötter, och det
kändes så varmt och skönt som hemma på ugnen.
Plötsligt spratt han till — han hade ju somnat! Så skönt
att få somna här! Här skall jag sitta och sedan gå och
titta på dockorna igen, tänkte han och log vid tanken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmdagbok/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free