- Project Runeberg -  En skriftställares dagbok /
34

(1915) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - Bonden Marej

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plats. Under dessa dagar tittade myndigheterna icke in
i fängelset, anställde inga visitationer och snokade ej
efter insmugglat brännvin, ty de insågo, att det var bäst
att låta även dessa utstötta få släppa sig lösa åtminstone
en gång om året.

Slutligen blev jag utom mig av förbittring. Jag råkade
möta polacken M-cki, en av de »politiska» fångarna; han
såg mörkt på mig, hans ögon glänste till och hans
läppar darrade: »Je haïs ces brigands!» gnisslade
han dovt åt mig, då han gick förbi. Jag vände om till
kasernen, fastän jag för en kvarts timme sedan rusat
därifrån som halvtokig, då sex starka karlar på en gång
kastat sig över den druckne tataren Gazin för att kväsa
honom och började mörbulta honom. De slogo honom
otäckt, och inte ens en kamel skulle kunnat uthärda
dessa slag; men de visste, att denne Herkules tålde
mycket, och därför slogo de utan minsta skrupler. När
jag nu vände om, märkte jag vid ändan av kasernen
den redan medvetslöse tataren på en brits utan tecken
till liv; han låg betäckt med en päls, och alla gingo
tysta omkring honom. Visserligen hoppades de säkert,
att han skulle repa sig till nästa morgon, men »i sådana
slagsmål kan det väl hända, att en människa lite
olägligt stryker med».

Jag kom fram till min plats mitt emot ett fönster med
järngaller, lade mig på rygg med händerna under
huvudet och blundade. Jag tyckte om att ligga så; den, som
sover, får vara i fred, och då kan man drömma och
fundera. Men nu kunde jag det icke; mitt hjärta slog
oroligt, och i öronen ljödo M-ckis ord: »Je haïs ces
brigands
!» Varför skulle jag för resten skildra dessa
intryck då? Även nu föresvävar mig understundom denna
tid i drömmen, och jag vet intet kvalfullare. Kanske bör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmdagbok/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free