Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - Bonden Marej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det också anmärkas, att jag hittills nästan aldrig i tryck
omnämnt mitt fängelseliv i gruvorna, och mina
»Anteckningar från det döda huset» nedskrev jag först femton
år senare. Dessa bekännelser lade jag i munnen pä en
uppdiktad förbrytare, som skulle ha mördat sin hustru.
Jag vill också påpeka, att många då trodde om mig och
till och med ännu äro övertygade om att jag blev
deporterad för mord på min egen hustru.
Så småningom glömde jag den nuvarande verkligheten
och försjönk omärkligt i erinringar. Under alla mina fyra
fängelseår kom jag oavbrutet ihåg allt det förflutna och
tycktes i minnet åter genomleva hela mitt forna liv.
Dessa erinringar uppstodo av sig själva, och jag
framkallade dem sällan självmant. De begynte med någon
liten punkt eller ett nästan omärkligt drag, men växte
sedan efter hand upp till en hel bild med ett starkt
och helt intryck. Jag analyserade dessa intryck, lade nya
drag till det längesedan upplevda och, framför allt,
bättrade och korrigerade det oavlåtligt — däruti låg mitt
tidsfördriv. Denna gång rann mig plötsligt i minnet en
obetydlig episod från min första barndom, då jag var
högst nio år gammal — en episod som föreföll mig
totalt förgäten, men då tyckte jag särskilt om
hågkomster från min späda barndom.
Det var i augusti i vår by; dagen var torr och klar,
men något kylig och blåsig; sommaren var på
upphällningen, och snart måste jag åter resa till Moskva för att
hela vintern hänga näsan över franska läxor, och det
gjorde mig ont att lämna landet. Jag gick bakom logen
nedåt hålvägen, som sedan höjde sig till Losk — så
kallade vi de täta busksnår, som sträckte sig på andra
sidan av hålvägen ända till själva skogen. Jag trängde
allt djupare in i snåren och hörde, huru ungefär på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
