- Project Runeberg -  En skriftställares dagbok /
36

(1915) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - Bonden Marej

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trettio stegs avstånd en ensam bonde gick och plöjde på
fältet. Jag visste, att han plöjde på den branta
sluttningen och att hästen hade svårt att gå, och då och då
trängde till mitt öra bondens uppmuntrande ord: Nå,
se så! Jag kände nästan alla våra bönder, men visste
inte, vem som nu plöjde, och det var mig likgiltigt.
Jag var alldeles fördjupad i mitt eget förehavande och
hade brutit mig ett spö av en hasselnötsbuske för att
därmed piska grodor — sådana spön äro så vackra och
för resten mycket hållbarare än av björk. Likaså
intresserade mig skalbaggar och tordyvlar; jag samlade
sådana, ty de äro så granna. Jag tyckte också om små
flinka, rödgula ödlor med svarta fläckar, men för ormar
var jag rädd. För resten äro ormar mycket sällsyntare
än ödlor. Svamp var det här ont om; för att plocka
svamp måste man gå till björkdungen, och jag tänkte
just bege mig dit. Ingenting i livet har jag tyckt så
mycket om som skogen med dess svampar och vilda bär,
med dess skalbaggar, igelkottar och ekorrar, med dess
fuktiga doft av vissnade löv. Till och med nu, när jag
skriver detta, tycker jag mig inandas doften av
björklunden i vår by, och dessa intryck kvarstå för hela livet.

Plötsligt fick jag mitt i den djupa tystnaden klart och
tydligt höra ett rop: »Vargen kommer!» Jag skrek till,
utom mig av förfäran, och rusade ut på fältet rakt mot
den plöjande bonden.

Det var vår Marej. Jag vet inte, om han hette så, men
alla kallade honom Marej — det var en femtioårig,
grovlemmad, tämligen reslig karl med tätt, grått skägg på
den mörkbruna hakan. Jag kände honom, men hade
hittills aldrig fått tillfälle att komma i samspråk med honom.
Han höll inne sin märr, då han hörde mitt skrik, och
när jag med ena handen klamrade mig fast vid hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 11:56:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fmdagbok/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free