- Project Runeberg -  En skriftställares dagbok /
45

(1915) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - Foma Danilov, den ihjälpinade ryske hjälten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rent av bad föga, men han kom naturligtvis alltid ihåg
Gud. Nu blev han plötsligt befalld att ändra tro, om
han icke ville dö martyrdöden. Härvid måste man
besinna, hurudan denna asiatiska tortyr är. Framför honom
satt själve khanen, som lovat honom nåd, och Danilov
begrep mycket väl, att hans vägran ovillkorligt skulle
såra både khanen och kiptjakernas egenkärlek genom att
»en kristen hund så vågade förakta islam». Men utan
att akta därpå väntade denna obemärkta ryska
människa på de gräsligaste kval och gjorde plågoandarna
häpna genom sin död. Ingen av oss, mina herrar, skulle
hava handlat så. Att lida offentligt är stundom rent av
något skönt, men här försiggick det ju i fullständig
obemärkthet, i en undangömd vrå av världen; Foma
själv tänkte icke på och kunde ej föreställa sig, att hans
bragd skulle bliva känd i hela det ryska landet. Jag
tror, att somliga ryktbara martyrer, till och med från de
första kristna århundradena, under sina plågor delvis
ändå tröstades och lindrades genom övertygelsen, att
deras död skulle tjäna till föredöme för de försagda och
vacklande samt locka ännu flere till Kristus. Foma hade
icke ens denna stora tröst, ty han var ju ensam bland
bödlarna, och vem skulle då få erfara något? Han
var ännu ung, och långt borta hade han hustru och
barn, dem han aldrig skulle få återse; men lika gott:
»Var jag än vore, kan jag dock ej handla mot mitt
samvete, utan måste underkasta mig kvalen» — en äkta
sanning för sanningens skull och ej för det vackra skenet!
Och intet svek, ingen sofistisk dagtingan med samvetet:
»Om jag för syns skull antar islam, kommer jag ingen
förargelse åstad; ingen har ju sett det. Efteråt gör jag
bot, livet är långt, jag offrar åt kyrkan och gör goda
verk.» Nej, intet av detta; här var det den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 11:56:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fmdagbok/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free