- Project Runeberg -  En skriftställares dagbok /
122

(1915) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ryssland och Europa - Krig och fred - III. Frälsar det utgjutna blodet?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

gjutet även utan krig. Tro mig: i somliga fall, om
också ej i alla (utom inbördes krig), är krig en process,
varigenom med den minsta blodsutgjutelse, med minsta
kraftförlust och bedrövelse ett internationellt lugn ernås
och åtskilliga normala förbindelser mellan nationerna
utarbetas, om ock blott närmelsevis. Detta är
naturligtvis sorgligt, men vad skall man göra, om det är så?
Det är i alla fall bättre att draga svärdet än att lida
på obestämd tid.

Och i vilket avseende är den nuvarande freden mellan
de civiliserade nationerna bättre än krig? Fastmer blir
människan mer vild och grym genom en lång fred än
genom ett krig. En lång fred alstrar alltid vildhet, feghet
och en grov, välgödd egoism, men framför allt en
intellektuell stagnation. Under en lång fred bliva endast
folkens exploatörer feta. Det heter alltid, att freden
alstrar rikedom, men detta gäller endast om
tiondedelen av människorna, och denna tiondedel, som smittats
av rikedomens sjukdomar, överflyttar smittan även på
de nio tiondedelar, som sakna rikedom. Dessa
människor smittas av sedefördärv och cynism. Genom för
mycket hopande av rikedomar på somliga händer
förråas känslorna hos deras innehavare. Känslan av det
passande och det förnäma förvandlas till åtrå efter
nyckfulla överdrifter och abnormiteter. Vällusten alstrar
grymhet och feghet. Den vällustiges råa, berusade själ
är grymmare än varje annan, till och med den lastbares.
Mången vällusting, som svimmar vid anblicken av en
droppe blod på ett skuret finger, efterskänker ej en
fattig stackare hans skuld, utan kastar honom hjärtlöst
i fängelset. Grymheten alstrar å sin sida en stegrad,
alltför feg omsorg om den egna säkerheten, och denna
fega omsorg förvandlas under en lång fred slutligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 11:56:21 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fmdagbok/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free