Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ryssland och Europa - Bekännelser av en slavofil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Bekännelser av en slavofil.
(1877, juli.)
I många rent slavofila trossatser är jag kanske inte
riktigt slavofil. Slavofilerna hava hittills uppfattats på
olika sätt. För somliga, även nu för tiden, är
slavofilis-men liksom i den gamla tiden för Bjelinskij bara kvas
och rättika. Bjelinskij kom faktiskt icke längre i sin
uppfattning av slavofilismen. För andra (jag framhåller:
för rätt många, hart när för flertalet av slavofilerna
själva) betecknar slavofilismen en strävan till befrielse
och förenande av alla slaver under Rysslands ledning
— en ledning, som kanske inte ens är strängt politisk.
För de tredje åter innebär slavofilismen, förutom detta
slavernas förenande under rysk ledning, också ett
andligt förbund av alla, som tro, att det stora Ryssland i
spetsen för de förenade slaverna skall säga hela världen,
hela den europeiska mänskligheten och dess civilisation
sitt nya, sunda, ännu icke hörda ord. Detta ord skall
uttalas i sanning och i godo för att ena hela
mänskligheten genom ett nytt, broderligt, universellt förbund,
vars grundidéer skola ligga i slavernas snille, men
företrädesvis i anden av det stora ryska folket, som länge
lidit så mycket, som i så många sekler varit dömt till
tystnad, men alltid inom sig bevarat en stor kraft för ett
framtida klargörande och skingrande av manga bittra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
