- Project Runeberg -  En skriftställares dagbok /
148

(1915) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ryssland och Europa - Rysslands bestämmelse - I. Lögn räddar sig genom lögn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mänskligheten endast en på flera århundraden. Och sådana
antydningar om de djupaste sidorna av den mänskliga
naturen finner man på varje sida i denna bok. Betänk
blott, att denne Sancho, personifikationen av det sunda
förnuftet, klarheten, slugheten, den gyllene medelmåttan,
råkar bliva vän och följesven till den tokigaste människa
i världen — just han och ingen annan! Hela tiden lurar
han honom och skojar med honom som med ett barn,
men på samma gång tror han fullt och fast på hans
snille, är ända till ömhet dårad av hans hjärtas ädelhet
och tror på alla den store riddarens fantastiska drömmar
och tvivlar ingen enda gång på att denne slutligen skall
erövra en ö. Huru mycket önskade jag icke, att vår
ungdom bleve grundligt bekant med detta stora verk
i världslitteraturen! Vad man nu i skolklasserna får lära
sig av litteratur, vet jag ej, men bekantskapen med
denna den största och sorgligaste bok av alla, som
skapats av människosnillet, skulle utan tvivel lyfta
ungdomens själ genom höga tankar, i dess hjärta utså frön
till stora frågor och tjäna till att avleda hans sinne från
dyrkande av det medelmåttigas eviga, dumma avgud,
av den självtillräckliga egenkärleken och den lumpna
snusförnuftigheten.

Denna den sorgligaste av böcker bör människan
ej glömma att taga med sig till den yttersta domen.
Hon skall däri kunna hänvisa på människans och
mänsklighetens djupaste, ödesdigra hemlighet. Hon skall
därigenom kunna hänvisa på, att människans största skönhet
och största renhet, kyskhet, naivitet, renhjärtenhet, mod
och slutligen det största förstånd — att allt detta icke
sällan (fastmer så ofta, tyvärr) förvandlas till intet,
förgår utan gagn för mänskligheten och rentav förvandlas
till begabbande av mänskligheten, endast därför att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmdagbok/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free