Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ryssland och Orienten - Guldfrackar. De rätlinjiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
klokare än alla andra, jag är stor. Alla ha tänkt så om
kriget, men jag vill inte tänka så som de. Jag skall visa,
att jag är stor.»
Om guldfrackar, om de rysk-karaktäristiska sociala och
psykologiska grunderna för deras härkomst, om
åskådliga exempel därpå o. s. v. skulle jag gärna vilja tala;
det är ett kärt ämne, och jag skall nog inte glömma det.
Men nu ämnar jag lämna guldfracken i fred och säga
ett ord om de »rätlinjiga». De rätlinjiga äro av allahanda
slag — goda och onda, kloka och dumma, hederliga och
ohederliga o. s. v. Av dem finns det en hel mängd.
De bita sig fast på en punkt, och det är stört omöjligt
att driva dem därifrån: »J’y suis et j’y reste»*. Det
är våra Mac-Mahon’er.
Från hären inlöpa rapporter om hjältemod, om
självuppoffring från såväl soldaternas som officerarnas sida.
Där är ungdom. Ännu till den sista tiden trodde man
icke på ungdomen, på vårt framtidshopp; många sågo
däri endast cynism, anklagade den för förnekelse, för
köld, likgiltighet och självmord, men nu tycktes luften
med ens bliva rensad: Samma ungdom röjer nu
hög-sinthet, trängtan efter heroiska känsloutbrott, ära och
offer. De gå nu framför soldaterna och kasta sig först
i faran ...
— Ja, men att så där medvetet kasta sig mot en säker
död kan blott en drucken eller galning. En annan
förklaring kan ej givas.
— Huru? Kan ni icke hos honom förutsätta det ädla
medvetandet, att han offrar sig för Ryssland, tjänar sitt
land?...
* Ett yttrande från Sevastopols belägring, tillskrivet marskalken, sedermera
franske presidenten Mac Mahon, över vilken Dostojevskij ofta gör sig lustig
i sina politiska uppsatser.
13. — Dostojevskij.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
