- Project Runeberg -  En skriftställares dagbok /
202

(1915) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ryssland och Orienten - Geok-Tepe. — Vad är Asien för oss?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illasinnad misstänksamhet. På kongresserna höllo de ihop
och togo för sig allt, men lämnade ingenting åt oss och
avtvungo oss till på köpet förpliktelser, som visserligen
gåvos frivilligt, men voro mycket ofördelaktiga för oss,
såsom det också visade sig efteråt. Och sedan — vad
hava vi gjort allt sedan dess till nuvarande stund, trots
den läxa, vi fått? Hava vi icke bidragit till att stärka de
tyska staterna? Hava vi icke skaffat dem så stor styrka,
att de nu kanske äro starkare än vi själva? Ja, det ligger
ingen överdrift i påståendet, att vi främjat deras uppväxt
och kraft. Kommo vi icke på deras uppmaning för att
dämpa deras inre oroligheter och höllo vi dem icke
ryggen fri, när de hotades av någon yttre fara? Men
de föllo oss däremot i ryggen, då vi hotades av fara, eller
hotade att överfalla oss, när vi hotades från något annat
håll. Det slutade med att alla folkslag och nationer i
Europa vid sin barm hade i beredskap en sten mot oss
och blott väntade på första sammanstötning. Se där vad
vi vunnit i Europa genom vår stora tjänstaktighet!
Endast hat! Vi spelade samma roll som Repetilov[1], vilken
under sitt jäktande efter lyckan fick

»i hemgift knappt ett dyft, i tjänsten ingenting».


Men varav kommer sig detta hat till oss? Varför kunna
de aldrig ha förtroende till oss, tro, att vi äro deras
vänner och tjänare, goda tjänare, och att till och med
hela vår europeiska bestämmelse är att tjäna Europa och
dess välfärd? Ty så har det verkligen förhållit sig, och
under hela århundradet ha vi icke gjort något för oss
själva, utan blott gått Europas ärenden. Nej, de kunna
icke fatta förtroende till oss, och den egentliga orsaken

[1] Den rumlande pratmakaren i Gribojedovs karaktärskomedi »Gore ot uma».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmdagbok/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free