Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan vår-isepipteserna för hvarje femte dag blifvit
på bilagda kartor uppdragna för sju allmänt bekanta och
vidt utbredda fogelarter ’), antages att de måste flytta uti
en riktning vinkelrät emot dessa linier, eller hellre
vin-kelrät emot medelankomst-zonerna. Allmänna
flyttnings-riktningen blir då den, att foglarne i mellersta Sibirien
färdas i meridianens riktning från S till N, i europeiska
Ryssland från SV till NO och i östra Sibirien från SO
till NV. Tänkas dessa riktningar utdragna, så
sammanträffa de ungefär i Sibiriens nordligaste landfasta delar i
Taimyrlandet2), ett förhållande, som bekräftas genom
omedelbara iakttagelser: de vid Sibiriens norra kust flyttande
simfoglarne färdas nemligen just uti breddgradens riktning,
från V till O eller tvertom, till eller från Taimyrlandet,
men icke längs meridianen.
Med ledning af de utredda isepipteserna uppställer
Middendorff derpå åtskilliga teser, hvilkas hufvudinnehåll
beträffande flyttningsriktningarne är följande:
a) Foglarne komma nära på liktidigt till de mest
olika breddgrader uti europeiska Rysslands vestra
gränstrakter, utom i Östersjö-kustländerna; de flytta således
från SV eller nästan V, och komma ibland t. o. m. något
tidigare till en nordligare ort än en sydligare.
b) I europeiska Ryssland öster om meridianen Pe-
’) Cuculus canorus, Motacilla alba, Alauda arvensig, Hirundo rustica,
Grus cinerea, Ciconia alba och Oriolus galbula.
*) Såsom en framtidstanke nttalas en idé, som kan upprepas här för
sin originalitets skal). Emedan magnetiska polen är belägen der dessa
linier tänkas sammanträffa och fiyttningsriktningcti äfven i nya verlden
sträfvar ät magnetiska polen, är det en möjlighet, att den flyttande
io-geln berodde af jordens magnetiska strömmar och hålles i rätt riktning
geuom de deraf inledda galvaniska strömmarne i fogelns egen kropp.
Häri vore mahända att söka yttersta orsaken dertill, att foglarne finna
vägen rätt under färden: deras magnetiska känsla vore för dem
detsamma, som kompassen för seglaren, och fogeln sjelf att betrakta såsom en
i luften fritt rörlig magnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
