- Project Runeberg -  För hemmets andaktsstunder /
61

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det kan verkligen kallas fast egendom. I jämförelse därmed
är allt annat idel lösegendom. Ack, huru förgängligt är icke
allt! Här se vi, huru den ena efter den andra får gå ifrån
allt, vad han äger: penningar, gård och grund. Han förlorar
det än av en anledning, än av en annan. Medan han äger det,
gör det honom kanske mer bekymmer än glädje. Och till sist
kommer döden och tager det ifrån honom, ifall ingen annan
har gjort det förut. Men den som har Herren, han har en fast
egendom av evig natur, en egendom, som aldrig kan gå till
någon annan, aldrig tagas i mät för skuld, aldrig förstöras.
När han äger Herren, då är också himmelens eviga härlighet
hans, lika visst som det är, att en faders hem också är hans
barns hem.

Men David säger även »min bägares del». Bägaren är en
bild av allt, vad en husfader giver dem att njuta, som äro
medlemmar av hans hus, såsom mat, dryck och annat, som hör
till livets nödtorft eller njutning. Nu säger David, att även han
fått sin andel i bägaren, och denna är Herren själv. Det är
ingenting jordiskt, som han betraktar såsom sin fasta egendom,
och ingenting jordiskt, som han har sin njutning i. Det ena
som det andra är Herren. Han är Davids allt.

Ack, gode Gud, giv oss detta sinne! Tänk, vilken frid det
skapar att vila så helt på Herren! När man byggt ett hus på
osäker grund, då har man den ständiga oron att se, huru det
sjunker här och spricker där. Och det hjälper icke, huru man
än reparerar. Till slut blir huset alldeles bofälligt. Skulle det
än med ena ändan eller hörnet stå på berg, så förbättrar det
icke saken, när den övriga delen står på lös lera. Se, det är
en bild av livet, när en människa söker ro för sitt hjärta i de
förgängliga tingen antingen helt och hållet eller till en del.
Det är omöjligt att då få någon riktig frid. Än kväljes du av
ett, än av ett annat. Först när du alldeles helt vilar på Herren,
först då står hela huset på bergfast grund. Och då behöver
du icke plågas eller oroas för något. Alla jordiska motigheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fohan/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free