Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vrede och det just därför, att Gud är god öch således måste
hata det onda.
Men även de troende träffas av Guds vrede, när de synda.
En fader vredgas även på sitt barn, när det syndar. Och han
näpser det, stundom med ord, stundom med slag. Det gör han,
på det att barnet må besinna och bekänna sin synd, ödmjuka
sig och bedja om förlåtelse. Och när det sker, då förlåter han
synden. Men när synden sålunda är borta, då är där ingen
vrede mer och kan icke vara det. Se, det är ju en tydlig bild.
Därför om du syndar, så vet, att Gud vredgas på dig. Den
vreden skall han kanske också låta dig känna i hårda slag.
Men så snart du ödmjukar dig och bekänner din synd, så skall
han genom en fri och fullständig förlåtelse taga den bort. Och
sedan är där ingen vrede mer. Ty vreden gäller endast
synden och kan därför icke vara, där ingen synd är, såsom elden
icke kan brinna, där ingenting brännbart finnes. Därför säger
nu David, att Guds vrede varar ett ögonblick. Om än det yttre
straffet ännu fortfar såsom den naturliga följden av synden,
så ligger dock däri icke vidare någon vrede.
Men hela livet varar hans nåd, eller ordagrant: hans
välbehag. Se ock den bästa förklaringen härpå i familjen. En
faders välbehag vilar »hela livet» över hans barn. Och om det
än då och då avbrytes genom vrede, när de synda, så är det i
alla fall endast för ögonblicket. Det är detta, David har för
ögonen. Han talar rent mänskligt om Gud, och han gör rätt
däri. Gud är i denna sak mänskligare än någon människa,
faderligare än någon fader.
Ack, vilken härlig Gud vi hava! Må vi nu bara rätta vårt
hjärta därefter och vandra i barnslig lydnad, att Guds
välbehag må kunna vila över oss. Men om vi syndat och han låter
oss smaka sin vrede, må vi då icke misströsta utan vända om
och bekänna vår synd, att han må taga den bort och åter låta
sitt välbehags sol lysa på oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
