- Project Runeberg -  För hemmets andaktsstunder /
145

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herre, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande
ut från dem, som foro ned i graven. Ps. 30: 4.

avid hade varit så sjuk, att han tyckte sig redan vara

kommen ned i dödsriket. Där var, mänskligt talat, in-

tet hopp om vederfående nier. Men vad som var
omöjligt för människor, det var möjligt för Gud. Hade det varit en
ringa sjukdom, så hade han kanske prisat läkaren, men nu
kunde ingen vara så blind, att han icke såg, att det var Gud,
som gjorde det. Ja, du Herre, min Gud, min egen Gud, du är
en mästare till att hjälpa. Du allena råder över liv och död.

Mången gång får man också se än i dag, huru underbart
Gud gör människor helbrägda, där allt hopp syntes vara ute.
Ty hans hand är icke förkortad. Han är densamme
alls-mäktige Guden i går, i dag och i all evighet. Stundom hjälper
han genom medel, stundom utan tnedel, men alltid är det han,
som gör det. Du tog mig levande ut från dem, som foro ned
i graven. Andra dogo, men mig hjälpte du. Ja, vem ser icke
sådant ständigt och jämt? Här bliva människor sjuka och
dö runt omkring mig, men jag får gå frisk och sund. Ingen
sjukdom törs nalkas min hydda. Vad beror det på? Gud har
satt en skyddande ängel vid min dörr. Men se, nu blir jag
sjuk. Det går t. ex. en farsot, som griper vida omkring sig.
Människor dö i mängd, men jag blir helbrägda. Vi ha samma
läkare och få samma läkemedel, men de dö, och jag blir
levande. Ja, ofta kan man få se, att de, som hava den starkaste
kroppen, duka under, medan mången, som är svag och klen,
stiger upp helbrägda. Huru skall man förklara detta? Det är
Gud, som efter sin viljas välbehag tager den ene här, den
andre där ut ur deras hop, som fara ned i graven.

Vi må därför helt överlämna oss i hans händer. Då skola

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fohan/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free