- Project Runeberg -  För hemmets andaktsstunder /
238

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med vida mindre möda och kamp, än du har. Var icke ens
ledsen utan tänk så här: »Det har behagat min gode Gud

och himmelske Fader att dela så åt mig, och jag vet, att allt,
vad han gör, är gott, även om jag för tillfället icke förstår det.
Därför vill jag också låta det behaga mig. Det skall icke dröja
så länge. Tiden är kort härefter. Snart skall jag lägga bort
vandringsstaven, säga farväl åt all oro och gå till vila i min
Guds paradis.»

Tänk, vilket solljus en sådan tro sprider över hela
levnadsvägen, även de mest törneströdda delarna därav! Och varför
skulle vi icke unna oss själva detta solljus? Behövs det icke?
Kära själ, upp ur din dvala! Upp att prisa Gud! Himmel och
jord förgås, men Herrens ord förbliver evinnerligen.

Den 1 juli.

Döden har kommit över alla människor. Rom. 5: 12.

Icke må man undra på, att de ogudaktiga äro rädda för att
tänka på döden och dödsriket. För dem finnes endast
mörker där, intet ljus, intet hopp. Medan kroppen
förtä-res av maskar eller upplöses genom förmultningen, så gnages
deras ande av en annan mask, som Guds ord beskriver på det
förfärligaste sätt. Vem kan tänka ut den fasansfulla tanken,
att dessa, som nu äro så friska och glada, så rika och
mäktiga, som äta och dricka och leva var dag kräsligt, att dessa
en gång skola hamna i ett evigt mörker, där intet nådens ord
höres utan endast ångestrop och tandagnisslan? Och vilket
mänskligt förstånd förmår väl att fatta, att mot samma slut
vandrar även den stora hopen av dem, vilkas liv här är fullt
av möda och bekymmer, av sorger och kval, och som så väl
behövde få komma till ro, när deras vandrings lopp är ändat?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fohan/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free