- Project Runeberg -  För hemmets andaktsstunder /
338

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 338 —

Den 19 september.

Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren
Jesus Kristus. Fil. i: 2.

posteln önskar församlingen nåd och frid av Gud och

Herren Jesus Kristus. I dessa ord sammanfattar han

allt andligt gott, som de troende behöva, och efter
vilket deras hjärtan längta. Den som lever under Guds nåd och
har frid med Gud, han är en i alla avseenden lycklig människa

— lycklig för denna tiden och lycklig för evigheten.
Dessför-utan finnes icke heller någon sann eller verklig lycka. Allt,
vad världen kallar lycka, är allenast såsom en såpbubbla, som
kan skifta i många vackra färger, men som inom ett
ögonblick brister sönder och försvinner.

Människan är skapad för lycka. Hon är icke skapad för
att vara olycklig här på jorden. Begäret efter lycka är därför
outplånligt. Det är av Gud själv inlagt i människohjärtat. Det
bör varken bekämpas eller kvävas och dödas. Allt vad
människor arbeta och sträva för i denna tiden — rikedom, ära, en
upphöjd samhällsställning, allt går ut på att vinna lycka. Alla
världsliga förlustelser, vilka de ogudaktiga jaga efter, äro
också anlagda på att i deras hjärtan framkalla en känsla av lycka.
Men lyckan viker alltjämt undan. Och det, som man väntade
lycka av, vänder sig ofta till ren olycka.

Människorna veta icke, vad lycka är. De känna icke heller
vägen därtill. Därför jaga de hit och dit och göra sig brunnar,
usla brunnar, som icke hålla vatten, såsom Herren säger i
Jer. 2: 13. Och dock, huru nära ligger icke källan med det
levande vattnet! Men den gå de förbi. Den källan giver vatten
av sig själv utan människans arbete — vatten, som * tillar
själens törst, vatten, varav vem, som vill, får dricka utan
penningar och för intet. Men den se de icke. Och vad värre är, de
vilja icke se den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fohan/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free