- Project Runeberg -  För hemmets andaktsstunder /
350

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Du, o Herre, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar
från släkte till släkte. Ps. 102: 13.

Yi — vi äro såsom blomstret, som vissnar, kortlivade,
svaga, vanmäktiga, men du, Herre, är evig, du är
allsmäktig, du är en konung, vars tron står till evig
tid. Inga stormar kunna skaka din tron, inga fiender kunng.
störta den. Ditt rikes spira är en evig spira. Detta har också
i alla tider varit en av grundhörnstenarna för tron. Därför -äy*
det ock, som Skriften så ofta kallar Gud för en klippa.
Klippan är bland alla jordiska ting den bästa bilden av välde och
orubblighet. Ingen fruktar heller, att solen skall rubbas av de
stormar, som rasa på jorden. Men ännj mindre kan det
komma i fråga, att Guds tron skulle skakas eller omstörtas av
något, evad det vara må. Därför behöver hans folk för visso
icke rädas. Men vad som gäller Guds folk i det stora hela, det
gäller också varje enskild medlem därav och det utan
avseende på hans egen kraft eller svaghet. Om den, som står på ett
berg, är stark eller svag, det inverkar i intet avseende på berget
självt. Hans starkhet stärker icke berget, och hans svaghet
försvagar det icke.

Människor dö och försvinna och varda glömda. Även de
mäktigastes åminnelse bleknar så småningom. Till slut äro de
kända allenast av de lärdaste bland de lärda. Kanske bliva de
ock en gång glömda även av dem. Men Herrens åminnelse
förbliver. Han träder alltjämt fram för människorna i sina verk
och sina domar, så att var och en måste utropa: . Herren är
Gud, Herren är Gud (1 Kon. 18: 39). Må de ogudaktiga bjuda
till att glömma honom. Det går dock icke. På den yttersta
dagen skola de få en påminnelse om hans eviga makt och
gudom, som skall bränna dem såsom en eld i evighet. Men för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fohan/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free