- Project Runeberg -  För hemmets andaktsstunder /
414

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Herren kommer kanske till middagen. Jag vill hålla mig
redo att möta honom då.» Och när du ätit middag, så bered
dig att taga emot honom på aftonen! Och när du går i säng,
så lägg dig till vila, beredd att under natten bliva väckt av
anskriet: »Se, brudgummen kommer!» Ingenting kan vara

hälsosammare, ingenting kan mer helgande och renande
inverka på hela livet än ett sådant väntande sinne. Säkert är
också, att om du tänker tillbaka på alla dina synder i ord
eller gärning, så skall du nödgas säga dig själv: »Det ordet
skulle jag icke hava uttalat, och den gärningen skulle jag icke
hava gjort, om jag hade väntat, att Herren skulle komma
den dagen.»

Men är det hälsosamt, att vi sålunda vänta, så förstå vi, att
det är skadligt att icke vänta. Anden domnar, kärleken
kol-nar, livet tynar. Det blir icke så angeläget att hålla sig ren
från köttets och andens besmittelsé, icke så viktigt att fly
världen och de ting, som äro i världen: ögonens begärelse,
köttets begärelse och ett högfärdigt leverne. Det blir icke så
nödvändigt att köpa tiden för att verka Guds verk, innan
natten kommer, då ingen kan verka. Ja, till slut kan det inträffa,
att du alldeles somnar, så att du blir utestängd, när Herren
kommer. Och tänk, vilken fasa det skall bliva att stå där i
mörkret utanför och veta, att du en gång var med på vägen!

Kanske hade du vakat nära på ända fram. Men djävulen
viskade i ditt öra: »Din herre dröjer att komma.» Du kände
dig trött och skulle vila något litet. Så somnade du. Herren
kom, och dörren stängdes, och du blev utanför. Tänk, så
förfärligt!

Låtom oss därför vaka och vänta! Låtom oss bedja om
det sinnet, som ropar: Ja, kom Herre Jesus! Och känner du,
att du börjat domna i din ande, så vakna upp rätteligen!
Vet, att det är livsfara å färde! Herrens ord om denna sak
äro mycket allvarliga. Håll ut, du Guds barn, intill änden,
att du må nå din tros mål, själens frälsning! Behåll, vad du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fohan/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free