- Project Runeberg -  Skildringar ur det Offentliga Lifvet /
111

(1880) [MARC] Author: Olof Immanuel Fåhræus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

institutionens både inre ocli yttre harmoni med grundlagarne,
de öfriga kontrollernas otillräcklighet samt fördelarnes
öfvervigt emot missbruken. Ofverlåtelsen af konungens domsrätt
på enskilde kunde icke ega rum med annat vilkor, än att dessa
skulle underkastas nationens offentliga pröfning och omdöme,
huruvida de uppfylt hennes fordringar. Om denna i folkets
ombuds bekräftande eller uteslutande rätt förvarade garanti
bortrycktes, komme enligt utskottets mening högsta domstolen,
hvars ledamöter innehade verkliga förtroendesysslor, att
förbytas till en permanent isolerad autoritet, utan beröring med
lagstiftande magten och i full oafhängighet af dess begge
integrerande delar. Paragrafens skenbara oförenlighet med
16:e och 36:e §§ R.F. ansåg utskottet försvinna, om man
besinnade, att ett af konstitutionen sanktioneradt undantag från
allmänna principen derigenom blifvit upphöjdt till princip, att
enahanda undantagsrätt lemnats konungen i 35:e §, som icke
derföre stode i strid med nyssnämnda §§, att undantaget i
afseende å högsta domstolen icke lämpligen kunnat införas i
36:e § samt att, med kännedom af bestämda förbehåll, den
embetsmän, som förlorat nationens förtroende, icke liar större
skäl att klaga öfver entledigandet, än den som förlorat
konungens. Oaktadt de kontroller, som de nya institutionerna af
justitieombudsmansembetet och riksrätten innebure, syntes det
lätt för en oredlig eller mindre skicklig domare att vårda sina
pligter så pass, att han undginge laga bestraffning.
Olagligheten på domaresätet vore mindre vådlig i de instanser, derifrån
appell egde rum. I den högsta åter, hos hvilken samhället
gjorde anspråk på den största duglighet, det klaraste förstånd
och den renaste vilja, skulle ansvarslösheten kunna leda till
betänkligare följder, och här vidtoge sålunda användandet af
det korrektiv, som lagstiftaren nedlagt i uttrycket af
allmänna tänkesättet. En oväldig och rättsinnig domare ansågs
ej heller behöfva frukta detta folktribunat. Tvärtom skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foiofflif/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free