- Project Runeberg -  Skildringar ur det Offentliga Lifvet /
116

(1880) [MARC] Author: Olof Immanuel Fåhræus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

spridas och huru de under omloppet växa till obegränseligt
omfång, och detta ehvad sannolikheter förefinnas eller ej. Med
afseende å förevarande fråga förtjenar det emellertid beaktas,
att, såsom af en längre tids erfarenhet sig visat, till ledamot
af högsta domstolen icke någon plägar befordras förr än vid
så mogen ålder, att det varit tillräcklig tid för dem, efter
hvilkas rådslag befordringen eger rum, att förvissa sig om, att
den, som till befordran ifrågakommer, eger de för embetet
erforderliga egenskaper af karakterens renhet, juridiska
kunskaper och för lagskipning öfvadt omdöme. Om icke dess
mindre hos allmänheten misstanke emot någon af högsta
domstolens ledamöter förekomme om vrångvisa eller annat
embets-fel, hvarigenom skulle väl det felaktiga hafva kunnat
uppenbara sig utan genom meddelade domslut eller, i händelse af
meningsskiljaktighet, genom till protokollet afgifna särskilda
vota? Men då äro ju felen bevisliga och hemfalla följaktligen
under vederbörande åklagares laga åtgärd.

Vid lagtolkning yppas ej sällan olika meningar. Det bör
lika litet väcka förundran, som att den mening, hvilken
bestämt domslutet, oaktadt med öppet angifna och sålunda den
offentliga kontrollen icke undandragna skäl beledsagad, stimdom
kan för rättsökande finnas otillfredsställande; men det vore
att beklaga, om derför en sjelfständig öfvertygelse, under
perspektivet af hotande faror, skulle för qväf vas.

Af betänkligaste art är äfven den lagstiftningsmaxim, som
1812 års konstitutionsutskott, i uppenbar strid emot den i 16
§ RF. stadgade regerings maxim, velat göra gällande genom
antydandet deruppå, att, enär den i 103:e § R.F. föreskrifna
nämnd anses kunna vara till gagn för det allmänna, så måste
de enskilda finna sig uti, att denna myndighet emot dem
missbrukar sin magt. I otaligt många andra afseenden bero det
allmännas rätt ocli fördel af sä väl enskildes som offentliga
myndigheters och förvaltande tjenstemäns handlingssätt. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foiofflif/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free